KRÖNIKA – av Nooshi Aknooni Ficks, advokat och grundare av Advokatfirman Aknooni Ficks som arbetat som affärsjurist men numera är specialiserad på brottmål och arbetar som försvarsadvokat, målsägandebiträde och särskild företrädare för barn.
Snart är det dags för ännu en ny lag att träda i kraft. Åter igen verkar lagstiftarens vilja att visa handlingskraft och hårdhandskar ha gått före en genomtänkt planering och utvärdering av de nya lagarna.
Det senaste kritiserade lagförslaget som är på väg att bli en verklighet för många är visitationszonerna. Detta trots omfattande kritik från flera tunga remissinstanser som bl.a. Svea hovrätt, Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och Diskrimineringsombudsmannen. Den nya lagen innebär att polis snart ska få visitera personer, inklusive barn, som befinner sig på allmän plats i en visitationszon. Detta ska få ske utan att det föreligger en brottsmisstanke, vilket skiljer sig från de nuvarande reglerna där polisen har befogenheter att visitera en person endast om det finns en brottsmisstanke som kan ge fängelse.
Sverige är bundet av en rad internationella konventioner som skyddar den personliga integriteten. Även Barnkonventionen som är lag i Sverige ger uttryckligen ett skydd för rätten till privat- och familjeliv. En grundläggande mänsklig rättighet är principen om likabehandling där den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde. Den svenska grundlagen skyddar även den enskilde från diskriminering som innebär att man inte får missgynnas pga exempelvis etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Lagstiftaren tycks dock ha struntat i att ta till sig av den befogade kritiken som framförts av remissinstanserna.
Att behöva bli visiterad av polis för att man befinner sig i ett visst område, kommer från ett visst land och har en viss klädstil är både rasistiskt och ytterst diskriminerande. Så låt oss kalla en spade för en spade istället för att linda in det hela i fina ord. Snart kommer det alltså finnas en lagstadgad rätt för polisen att visitera personer med en viss klädstil som bär ”Guccikopiekepsar” i en förort nära dig. Det är sannolikt inte ”Carl” från Östermalm som kommer att drabbas, utan den nya lagen kommer istället att drabba unga killar med invandrarbakgrund.
Enligt Bris finns det risk för att visitationszonerna kommer ha en negativ inverkan på barns rätt till ett liv fritt från stigmatisering. Jag undrar vad det gör med en ung persons självkänsla och självbild när man tvingas underkasta sig en visitation, utan att det föreligger en brottsmisstanke. Jag tror att det inte bara diskriminerande utan även väldigt kränkande om man som skötsam ungdom, med en annan etnisk bakgrund än svensk, tvingas bli visiterad bara för att man ”ser kriminell ut”. När samhällets syn på invandrarpojkar börjar skifta från att de är barn med utländsk härkomst, till att istället vara att de är barn som är kriminella, så har vi ett allvarligt läge. Detta kommer i förlängningen påverka barnens utveckling negativt då det förstärker deras uppfattning om sig själva som avvikare, vilket är något som kan öka riskerna för ett fortsatt negativt beteende.
Ytterligare konsekvenser av denna nya lag lär bli att tilltron och förtroendet för både rättsväsendet och polisen sjunker. Det kommer sannolikt även ha en hämmande effekt på det brottsförebyggande arbetet. Den nya lagen är dessutom problematisk eftersom dessa visitationszoner ger utrymme för både godtycklighet och missbruk. Trots att vi har ett allvarligt läge med gängbrottsligheten måste nya lagar som är så pass ingripande i en enskilds grundläggande mänskliga rättigheter vara förutsägbara för att inte stå i strid med grundlagen.
Det är oroväckande när populistiska lagförslag tas fram i all hast och utan en ordentlig konsekvensanalys. Frågan är hur vi aktörer inom rättsväsendet ska förhålla oss när lagstiftaren väljer att frångå grundläggande fri och rättigheter? Hur ska vi förhålla oss när den nya lagen börjar tillämpas och de mänskliga rättigheterna kränks med stöd av lagen?
Det börjar bli lite tröttsamt att ständigt springa i motvind och stå upp för orättvisor. Men bara för att jag börjar bli trött, betyder det inte att jag ger upp. Jag hämtar bara andan lite och fortsätter sen att höja min röst och stå upp för dem vars röst inte blir hörd.
För om staten och rättsväsendet inte följer grundlagen, då har vi faktiskt ett allvarligt rättssäkerhetsproblem i vårt land. Trots att det är lag måste vi ändå ställa oss frågan: är det verkligen rätt?
